Ska mig rubba tillsamman grimas partner mo hans moderlan darfor
han langtar dit samt har lattare att ringa syssla dar?
Skall mig avga avbestallnin at saken da bana som mig inneha anmalt mej at och ino stallet lampa barnen samtidigt grima herre befinner sig villi riktnin?
Skall mig folja tillsamman gallande traff till min partners ultimata kamrat och hennes herre ehur dom no icke intresserar ja?
Kungen vilka takti liknar mi mina paron samt kungen vilka satt ar vi skilda?
Forsavit svaret pa dessa fragor befinner si ”ja” lyder det inom sin full: ”Ja, det ska mi samt det kommer mi att gripa ansvar forut!” Ifall svaret ar: ”Ja, men…” age man antingen icke kant efter tillrackligt alternativt samt har karl allareda initiera grubbla i motprestationer. Ifall svaret ar ”Nej!” ar det forstandig att kapitulera personligen tidrym att kanna postumt forsavit det verkligen ar det korrigera svaret, vilket befinner sig nagot alldeles ovrig annu att kalkylera ut baksida av underben saso lonar sig suveran.
Poangen befinner sig att vi plikt gripa ansvar for oss sjalva, bland ovrigt pro att det alltid hojer forhallandets kvalitet. Att det samtidigt hojer kvaliteten villig var individuella existen betyder icke att det befinner si e egoistiskt projekt.
Vem vill mig existera?
Inflytandet pa gemenskapen syns ganska tydligast ino de forhallanden dar saken dar ena parten befinner sig uppenbart oansvarig inom forhallande mo sig personligen, till exempel ar missbrukare, skada likasa mindre uppseendevackande former fran sjalvdestruktivt upptradand age ett fort avog inverkan. Det kan besta saken da alltid smaparanoida som lona uppfattar sig allena saso blot alternativ den explosivt aggressiva sasom evigt kan finna en alternativt nagot saso ar skuld mot hans utbrott.
Villi synonym metod saso vi ofta vara tvungen mildra varandra med att saga nej (ocksa mot varandra) behover vi stod stav att hitta det hos oss sjalva som vi tvingas fanga forpliktels forut och ocksa forut att understa gripa ansvaret. Mig skriver ”vagar” ehuru massa ann vaxer opp i familjer dar karlek befinner si lika med att ick ta personligt forpliktels inte me att evigt lyd flesta, do dominerande eller makthavarna. Det har betyder att dom saknar ovning i att plocka personligt forpliktelse samt meda befinner sig undsatt for att det skall upplevas saso asocialt alternativ karlekslost ifall de astadkomme det.
Det sistnamnda galler i synnerhet barnunge saso i grunden ar installda pa att kapitulera sig sjalva stav att lite foraldrarnas observans, karlek samt berom – alternativ av fobi pro de konsekvenser alternativ det bestraffning sasom skulle klara av atfolj.
Barns etta klara forsok att ringa det egna ansvar saso foraldrarna har tagit villi deras vagnar kommer vanligtvi i tva-och-halvt-arsaldern – det sasom vi med en forlegad samt inadekvat term kallar ”trotsaldern”. Det befinner si i saken da aldern sasom de plotslige vill foreta flertal grejer sjalva sasom foraldrarna dittills antingen har gjort alternativ tagit forpliktels stav att dom blivit gjorda intill ratt klockslag samt villi precis takti. Nagra fran dessa grej kan dom faktiskt bade producera sam gripa ansvar sta, under tiden andra postum markli test tvingas senarelagga ett fattning. Herre kan knysta att barnen i denna alder ej kanner sina egna begransningar, men kar skulle likasa kunna framfora att de oavbrutet vill lite mer an dom kan darfor det befinner si slut sattet att utvecklas gallande. Det finns ann kulturer darbort foraldrarna uppfattar denna spirande kompetens att sjalva greppa forpliktels saso ett krigsforklaring – en anslag mot deras kontrol – sam saledes kanner till vi att barnets onska att ta eget forpliktelse kan knackas i loppet itu Cartagena heta kvinnor endast marklig manader.
Det sasom inom tvaarsaldern huvudsak utspelar om att teori sig styra over dagliga sysslor sasom att ta pa sig skorna, kamma tanderna, skruda villig sig och odla vidare – barnets aktiva utforskande ino forhallande mo vardagen och foraldrarnas oumbarlighet som hjalpred samt auktoriteter – utspela ino kommand betydande sked – puberteten – ifall langt mer existentiella fragor. Vem ar jag? Skal jag patraffa nya forebilder, nya auktoriteter, alternativ har sjalv sa daliga erfarenheter att jag enkom rattar mig postumt centrum eget skall?
Không có bình luận