Hej, Vi har en ny app!

For att din app amna fortga fungera som det ar tankt behover du uppdatera till nyaste versionen. Klicka kungen knappen for att uppdatera!

Om en sak tycks all medverkande i den debatt som utlostes fran Goteborgs-Postens kulturchef Bjorn Werners kronika ifall ratade Tinderman besta overens: Den nya digitala dejtingekonomin har besegrare, och den har forlorare.

Sydsvenskan

Det ar emellertid en mottaglig undran vilka dessa ar – samtidigt Werner (GP, 2/1) framhaller de socialt forfordelade mannens sexuella pina kungen den digitala arenan, inneha till foredome Expressens Anna Hellgren (13/1) visat kungen att dessa hanar knappt kan sagas besta mer drabbade an kvinnor i lagstatusyrken, snarare tvartom. Det handlar forstas ej bara ifall tillgangen till sex, utan ocksa ifall vem som i vidare fras gynnas av strukturerna, men inte heller i den mer begransade fragan rader nagon samklang om orsakssambanden. Nar exempelvis Kristina Hedberg (DN, 6/1) menar att dejtingappar som Tinder inte utfor nagot mer an befaster en redan radande sexuell rangordnat system, betonar Johan Anderberg (HD-Sydsvenskan, 14/1) att detta blott ar partiell riktig: Att dejtingapparna ej bara exploaterar ojamlikheten, utan i viss mening samt skapar den.

Den digitala relationsmarknaden ar, anser Anderberg, fler ett exempel gallande stordriftens hansynslosa logik: absolut som den lokala foretagaren gar omkull nar internethandeln nar byn, sa har den snyggaste killen pa jobbet inte langre sa kopiost att komma med, alldenstund hans konkurrenter nu ar – som minst – alla andra man i hela stan.

Anderbergs iakttagelse av hur kapitalismens utslagningsmekanismer verkar tillika kungen humanistisk niva ar forstas uppbokat giltig – men jag betvivlar att den ar tillrackligt djupgaende. Att den digitala kulturen paverkar vara liv i genom hur vi rangordnas fran dess algoritmer ar tydligt, men den paverkar oss i minst jambordig paverkad grad genom sin forskjutning fran hur vi uppfattar oss sjalva och varandra. Den dynamik som kannetecknar Tinder ar densamma som praglar den digitala existensen i stort: jaget konstrueras aktivt genom preferenser och aktiviteter, relationer fortingligas och anvands som identitetsmarkerande tillhorigheter och kommunikation sker enbart i former som medger total kontroll. Den enda skillnaden ar att drivkrafterna gjorts mer explicita: Jag framstaller ej blott mitt sjalv, utan sjalv gor det i det sexiga indonesiska kvinnor uttalade syftet att det ska bli alskat.

Gallande samma stig som jaget kungen jakt efter karlek tvingas foreta sig till ett saljbart ting, riktar det ocksa en motsvarande konsumistisk ogonkast mot sin omvarld: ”Aldrig”, skriver tekniksociologen Sherry Turkle apropa den digitala dejtingkulturen, ”har det vara lattare att reflektera pa potentiella romantiska partners som varor tillgangliga i overflod”. Och det ar arme jag antaga att den kapitalistiska logiken nar djupare an va Anderberg antyder, kungen ett metod som paminner om baksida av underben serietecknaren leva Stromquist skildrar i sin ”Den rodaste rosen slar ut”: Den andre upphor att besta fangslande som genuint annan, och far sin av vikt bara i kraft fran att ge jaget bekraftelse, ett identitetsbyggande attribut bland flertal.

De algoritmer som bedomer anvandarens varde utifran vardet hos de anvandare som uppskattar henne, far med andra ord djupare konsekvenser an vilken karlekstorstande nia som dyker upp kungen var skarm harnast: Den tycks vara sysselsatt samt i var personlig ande. Vinnaren i denna nya reda blir enar, snarare an nagot enskilt befolkningssegment, ett tankesystem – namligen det som villigt spjalkar upp saval den egna personen som den andre till en uppsattning matbara egenskaper, och forhaller sig till relationer som en krasen konsument.

En annan undran som ar vard att uppehalla sig bred ar den ifall attraktionskraft. Ifall det nu finns vissa grupper som gynnas pa andras bekostnad pa en digitaliserad dejtingma personer som skulle ha gynnats i allihopa fall? Ett tankevackande svar finns att bringa i den amerikanske biologens Richard O Prums aktuella ”Skonhetens evolution”, dar forfattaren aterger forskning om va som uppfattas som lockande. Det visar sig att bedomningen av attraktivitet sker i manga steg, och vanligtvis med direkt motsatt utfall.

Spann en forsta ytlig visuell studie – svajpa hoger eller vanster – tenderar skonheten att besta mer eller mindre skildra, i den bemarkelse att de flesta folk ar overens ifall baksida av underben som ska uppfattas som attraktivt. Men, och detta ar det intressanta: Vid mer komplext socialt harmoni omprovas detta forsta intryck gallande subjektiva grunder, med resultatet att asikterna gar franskilda gallande ett slumpmassigt fordelat satt. Av det skalet, anger forskarna, ar det mojligt ”for ungefar all att ha relationer dar bada parterna uppfattar varandra som unikt begarliga”.

Vilken typ fran attraktion som ar mojlig gallande Tinder borde vara uppenbart, och i denna fras inneha Anderberg fullstandigt ratt, kanske till och med mer ratt an han anar, pro i den digitala dejtingvarlden gynnas den klassiska skonheten ej bara fran databolagens algoritmer, utan av deras vaxelspel med var originell evolutionara programmering. Men verkligt oroande blir detta forst nar man lamnar svajpandet darhan och betraktar den mer generell progress som pagar nastan oss, i vilken verklig, starkt intresserad humanistisk narvaro i allt hogre grad ersatts med digital inte narvarande.

I Genom att forsamra det manskliga sociala samspelet kungen det fason som genast sker, riskerar vi med andra ord att utarma samt mojligheten till verklig ingaende foralskelse, och till en attraktion som nar djupare an till en schematisk bedomning fran estetisk symmetri. Till en lystnad som tar kroppen i besittning, men som i speciell mening harror fran sjalen: och finns det nagot som kan laka den till kvantifierbarhet styckade kottkropp som vi latit oss sjalva forvandlas till, sa ar det val en sadan.

Anderberg aterger en passage ur den franske forfattaren Michel Houellebecqs senaste bok ”Serotonin” pro att illustrera sin tes att sexuell valbehag i och med den digitala revolutionen riskerar att bli en forman forbehallen en snav elit. Jag tanker jag snarare kungen ett citat klocka romanen ”Elementarpartiklarna”, skriven langt framfor dejtingapparnas intag, om hur samtidens manniska gjort det romantiska umganget till en fritidssyssla, en sorts noje i vantan kungen ett framtida avromantiserat fornuftsaktenskap, till ca jambordig delar permanenta av sexuell och narcissistisk gladje. ”Naturligtvis”, konstaterar forfattaren, ”har hon pa sa vis franhant sig all tillfalle till lycka.”